Trädgårdsmässa i Umeå

 

Ni har väl inte missat detta? my rented garden lottar två biljetter till Trädgårsdmässan i Umeå. Om jag vann skulle jag bjuda med mig syrran på en heldag. Tänk så roligt och ett väl behövligt breake mitt i all stress. Hoppas, hoppas, hoppas!!!

 

Kanske skulle jag även ha turen att kanske lära mig nåt också och till min sambos fasa få ännu mer idéer *haha*

Hoppas att ni får en fortsatt trevlig helg!

Här går det undan, nu är det inte många dagar kvar tills hela mitt projekt är framme:) Åh så kul. Här om dagen syntes inget och nu har nästan alla jordhögar börjat titta fram :) Men under den här snön gömmer sig ett kaos av dess like. Det är egentligen bara den närmaste kullen (jordhögen) som är klar. Där har jag bl a fixat 3 grottor, planterat prydnasgräs, alun och åkerbärsplantor. Det kan hända att det var nåt mer också som jag har glömt bort. De andra jordhögarna är just bara jordhögar som jag ska göra en till kulle av eller bara styra iväg eller fylla ut någonstans. Det är ju som sagt fortfarande ett projekt och är långt ifrån klart. Uppe i det vänstra hörnet är det tänkt att den nån gång i framtiden ska stå ett växthus.

 

Idag skiner solen igen och barnen fick plocka fram cyklarna igår. Så himla kul!! Nu har de aldrig tid att komma in. Det är faktiskt jättekul även om man ibland vill att de åtminstone ska komma in och äta. Tyvärr blåser det kanske lite för mycket för att jag ska tycka att det är riktigt skönt, men som sagt, då går det hårt åt snön :)

Kram!

Psssss...Ni som undrar varför fågelmataren står på marken så beror det bara på att den har blåst ner. Nu är den på plats igen :)

Trevlig helg!

Trevlig helg!

 

Kram!

Våren är på väg!

Det går fort nu med snön. Varje dag ser man vad mycket som händer. Både varm sol och regn gör att det går hårt åt snön... Samtidigt kan man inte låta bli att fascineras över vad Sverige som är ett sånt litet land ändå har så stora skillnader. Här har vi ett snötäcke på mellan 50-60 cm (om än väldigt poröst just nu) medan nere i Skåne både blommar och grönskar det...Lite avundsjuk kan man ju kanske känna sig, men det är då ända gången också :) Jag skulle inte överleva ifall jag inte fick ha en riktigt vinter med massor av snö. Men när jag blir less, ja då blir jag LESS :) Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet sken solen så jag tog och satte mig på bron en stund och NJÖT. Det var så härligt, varma strålar, takdropp och sen kom tranorna:) Då kändes det på allvar att våren var på gång!!! Lika glad på våren är jag när tranorna kommer, lika ledsen är jag på hösten när de far... Men där på bron fick jag mig en liten energikick och tog fram spade och började gräva för att hjälpa våren på traven. Här på bilden syns platsen där mitt frilandsterrarium och växthus så småningom kommer att stå. Det är alldelens för mycket snö för att det ska säja nåt, men redan idag har topparna på jordhögarna tinat fram. Det går som sagt fort nu :)

 

 

Drömmar, huvudvärk och en hårdkörning i tvättstugen!!!

Idag har jag ägnat delar av min dag åt drömmar... :) Åh så härligt!  Drömmarna idag handlade om mitt trädgårdsprojekt, och inte var det konstigt att det slutade med huvudvärk så som jag tog i och tänkte ;) Jag ritade och skissade, läste trädgårdstidningar och drömde mig bort. Om en eller två månader kan jag strida till värkte och börja. Har lite planer på att beställa hem lite perenner men jag måste först bestämma mig vad jag vill ha:) Inte gjort i en handvändning så velig som jag är... Men än är det ju ingen panik eftersom snön fortfarande ligger tjock på marken.

Tvättstugan har också fått sig en duvning idag. Jag förstår inte vad som händer här i huset... tvätt till den milda grad att golvet i tvättstugan nästan inte syns... Å att jag dessutom tycker att det är plågsamt tråkigt med tvätten gör ju inte saken lättare. Men nu är vi nästan i fas igen. Synd bara att de inte kommer att synas om några dagar :) Problemet med vår och höst är den här perioden då man behöver dubbelt av allt. En varmare och svalare jacka, tunnare och tjockare skor, stövlar mm. Att man då är 5 i familjen gör ju inte saken bättre. Men det är ju som sagt bara under en period. Snart blir det bättre. De tjockaste jackorna tog jag faktiskt och tvättade upp idag. Så fort de har torkat åker de in i garderoben. Jag har även plockat bort skidskor och skridskor eftersom de inte heller behövs längre, så skönt och det ger faktiskt lite mer plats:) Vi bor i ett rätt stort hus, men tvättstugan är minimal, men även om jag önskade att den var större så är jag ändå glad över att vi ändå har en tvättstuga.

Kram!

Containerrally?

Nu tror jag inte att det är så många som har börjat läsa min blogg, men jag slänger ut en fråga till er i alla fall och hoppas att någon vill svara..

Är det någon här som har handlat från containerrally.se ? Jag har funderat på att beställa ett växthus därifrån och undrar om någon är nöjd? Är det ett seriöst företag?
Jag har läst på och blir lite fundersam eftersom alla verkar vara såå nöjda och priserna är sååå låga. Är det verkligen så bra? Jag blir lite tveksam, men ändå nyfiken...:)

Upp och ner, hit och dit, ja så känns livet just nu... En evig berg-och dalbana som varken tar slut eller pausar... Igår var jag en sväng till mamma. Biståndsbedömmaren skulle komma senare på eftermiddan och direkt när jag klev in genom dörren såg jag att det var något med mamma. Vi åt lunch och jag frågade hur det var, men fick inte något bra svar. Hon kändes ledsen utan att hon  kunde sätta ord på vad det var. 10 minuter innan beståndsbedömmaren kom fick mamma ett typ av anfall, eller vad man kan kalla det. Blev jätteskakig och rädd. Först trodde jag det berodde på en effekt av att läkaren plockat bort blodtrycksmedicinen (pga av att trycket var så extremt lågt vid förra läkarbesöket), men jag undrar nu i efterhand om det inte var någon typ av ångestattack. Hon hade fått ett liknande anfall för ett par veckor sedan när hon fick "Bil och bostad" i brevlådan. En tidning som bl. a annonserar om bilar också kom det över henne som en flodvåg att hon inte längre får köra bil. Det här gjorde ju att besöket med biståndshandläggaren blev lite tokigt. Det blev inte bestämt om någon hemtjänst utan det blev mer information. Visserligen tror jag att det var bra och jag fick bra förtroende för biståndshandläggaren (och det fick nog mamma också, i alla fall lite lite grann). Mamma vill ju absolut inte ha någon hjälp hemma eftersom hon klarar allt själv och det hon inte klarar kan vi barn hjälpa till med, och visst, nog är det kanske sant. Men det håller inte i längden... Varje gång man har varit dit är man helt tom och slut på ström. Det känns nästan som att man lever två liv parallellt. Ett där man själv lever, med barn, jobb och hem och ett annat liv där man hjälper mamma att leva. Det är lite svårt att förklara, men kontentan av det hela är att man inte räcker till...
Men det som händer nu är att det kommer att komma en varje dag till mamma från uppdrag från DSK och ge henne medicin. Jag tror att det kommer att bli en bra början :)

"Visst gör det ont att se knoppar brista, men värre är att se en ros förtvina"

Balans!

För ni som har lite tid över eller kanske vill göra något annat med påskriset kan ju testa göra det här :)
Lite balans och en nypa tålamod kan nog behövas :)

Balans

Drömmar!!!

30 cm nysnö!!! Så fruktansvärt onödigt!!! Allt är gubbens fel, han ställde nämligen undan snöstyrarn eftersom den nog inte skulle behövas mer i år... Ja, vad säjer man? Men just nu funderar jag på om jag ens ids skotta undan snön eller om jag ska låta solen göra jobbet? Det ser ut som det ska bli fint redan i morgon så varför inte?

Istället har jag suttit och läst trädgårdstidningar och trädgårdsbloggar och drömt om sommaren. Jag älskar visserligen vintern, men nu känner jag att det håller på att vara dags för något annat :) Man behöver ju bara besöka Marinas blogg så blir man ju alldelens full av inspiration!!!  Om det inte vore så slitsamt skulle jag ju kunna gå ut att skotta hela trädgården bara för att komma igång, men... det är väl kanske att ta i :) Dessutom var det ju också det där med att gubben städat bort snöstyrarn :-)

Om sanningen ska fram så är det väl kanske inte hela trädgården jag är sugen på att börja med, utan främst frilandsterrariet. Men det duger gott åt mig :) Jag har en vision och det kommer att bli sååå bra, vänta ska ni få se. Det jag nu främst behöver är sten, massor av sten samt lämpliga perenner. Helst inte nyköpta eftersom de förmodligen är besprutade, och så får de inte heller vara giftiga. Hade mormor levt så hade hon varit runt kåkarna här i byn och stulit sig nåt skott här och där. Trots att hon var starkt troende så hade hon sina idéer om att växter skulle stjälas för att få de att växa bra :) Lilla söta mormor <3 Det bästa med frilandsterrariet är att det gärna ska växa MASSOR av ogräs där eftersom det är vad sköldpaddor äter, övriga växter är mer för skugga och att det ska se trevligt ut för oss människor. Att frilandsterrariet blir den trevligaste punkten i trädgården skadar ju inte.Ibland när jag sitter och tänker så får jag för mig att 36 kvm kanske blir för lite för alla minna idéer, men i så fall får jag väl öka ut:) Målet är massor av sten och rötter, små grottor, små dammar och kullar. Mysiga solplatser och skön skugga, massor av ogräs och trevliga växter:) Men som sagt, Rom byggdes inte under en dag :)

Kram!

Idag har vi varit på en ny utflykt och ordningen är återställd. Jag, gubben, barnen och några av dras kompisar tog en trevlig liten tripp med skotern och grillade korv och varma mackor. Till en början var det strålande sol, men så drog mörka moln in och det började blåsa lite småtjyvens lämpligt till att vi skulle hem men det gjorde egentligen inte så mycket. Hela veckan har varit otroligt fin så att det kommer lite moln här på slutet är svårt att klaga på :) Nu väntar vi på att hockeyn ska dra igång, Luleå-Färjestad och det skulle vara kanoners ifall Luleå vann. Ser fram emot en final mellan Skellefteå och Luleå.

 

I sköldpaddslådorna är det full fart. I morse tog jag en så gullig bild på småttingarna när de låg och solade. Det är ofta de ligger så här, lite halvt uppe i varandra. Det märks tydligt att sköldpaddor trivs i grupp och de är så go mot varandra. Den större av dom fyller 3 år i juli och den andra fyller 3 i oktober och vägen 158 g resp. 119 g. Vad de är för kön återstår att se, det ser man inte förrän de är lite större, även om jag  börjar misstänka att den större av dem är en hane. Skulle det visa sig att båda är hanar måste jag försöka få tag på fler honor, vilket jag nog ändå kanske behöver. Jag håller mina ögon öppna ifall det skulle dyka upp någon fin dam någonstans :) Problemet när man köper ungar är att det tar flera år innan man vet deras kön, även om det är roligt att få ha de från start och vet att de inte har blivit misskötta.

 

 

Hade jag bott i södra Sverige hade det nog varit lättare att få tag på en lämplig dam eftersom det inte är så många här uppe i norr som har greker... Men som sagt, jag håller ögonen öppna och så får vi se vart det bär iväg.

Ha det så bra!

Igår när jag var på affären och handlade råkade jag köpa med mig en bok hem. Syrran kommer att tro att jag helt har tappat konceptet när hon får veta vad jag hade tänkt läsa :) Grejen är den att den 3 maj ska jag, min sambo, syrran och hennes sambo åka ner till stora staden och se Bruce Springsteen på Friends arena. Det kommer att bli grymt roligt och ett välförtjänt avbrott mitt i all smet och kommer att bli en kanonhelg på alla sätt och vis. Men där på affär´n fick jag för mig att det skulle vara kul att ha läst hans biografi innan så därför fick boken följa med hem. Jag har börjat läsa lite smått, men hur jag ska klara av att plöja igenom en bok på över 500 sidor återstår att se :)

 

 

 

Idag har jag för övrigt varit ledig. Barnen har påsklov och gubben likaså så jag tog mig ledigt idag jag också. Önskar att jag har kunnat vara ledig mer i veckan, men jag har varit tvungen att ta ledigt rätt många dagar den sista tiden pga mamma och det är svårt att vara borta för mycket. Men jag valde verkligen rätt dag att vara ledig på. F är pigg från sin magsjuka, men däremot är vi inte säker på att han är smittfri, så vi valde att ta en privat familjeutflykt bara familjen med skotrarna. Oftast har vi även med oss ett gäng kompisar till barnen, men idag for vi som sagt bara familjen och det var så härligt!!! Inte för att jag har något emot barnens kompisar, men ibland är det så skönt att bara få umgås med familjen. Dessutom hade vi så fint väder, soligt och vindstilla, så dagen har inte kunnat bli bättre :)

 

Trevlig helg!

Har de nån chans?

Vad tror ni om dessa? Finns det nån liten chans att de kan överleva?

 

De har under ett par år varit inne hos min grekiska sköldpaddshona. Där har de väl haft det rätt ok, men nu efter att hon vaknat upp från dvalan, gick hon fram som en skogsskövlare och mejade ner allt i sin väg. Inte ovanligt att sköldpaddor gör det, men de har ändå klarat sig hyffsat bra tidigare år. Igår tog jag reda på resterna som är kvar och försöker mig på ett litet tappert försök att få de att överleva. Just nu har hon ingen växt alls i sin bur, men jag ska ta några ampelliljor som jag har i reserv och plantera in. Jag har som vana att ta reda på skott att göra nya blommor av eftersom jag vet att det går åt. Jag har även två små ungar på snart tre år, men deras växter ser fortfarande fin ut :)

Jag är ju ingen människa med gröna fingrar, men man kan ju göra sina försök. Jag har en vision om att nån gång kunna lära mig lite om växter och trädgård. Just nu håller jag tex på med ett "litet" projekt ute på gården där det bl a kommer att bli ett växthus och en 36 kvm stort frilandsterrarium till sköldpaddorna. Låter kanske alldelens helgalet, men jag har en bild framför mig och jag tror att det kommer att bli kanonbra. Växthuset sätter jag upp för att sköldpaddorna ska kunna bo utomhus under en betydligt längre period på sommaren än vad de kan nu, men det hindrar en ju inte att testa sig på en tomatplanta eller så...:) Att jag sedan bygger ett frilandsterrarium i anslutning till växthuset gör att sköldpaddorna då kan gå in och ut precis hur de vill och att de får stora ytor att röra sig på. Det kommer att bli ett himmelrike för dom. Jag började med projektet i fjol och hann göra klart grunden. Men så var det tänkt att vi skulle sätta upp växthuset i sommar, men det ser tyvärr ut som det blir uppskjutet. M:s pappa dog i julas och i och med det så kommer vi vara tvungna att fixa en massa i stugan. Det är en lång historia runt det och lär nog kanske bli skrivet om det också vid ett senare tillfälle. Istället för växthus i år sätter jag dit ett drivhus. Det har ju fungerat tidigare år och kommer att fungera bra i år också. Jag brukar normalt tycka vintern är superbra eftersom man slipper se min gräsliga trädgård, längtar nu tills snön smält så jag får fortsätta med mitt projekt. Man är ju för knasig ibland :)

Ciao!

Bättre än förväntat :)

Ja, det gick som sagt bättre än förväntat idag vilket känns såååå skönt :) Hon från kommunen som skulle komma angående hemtjänst fick visserligen ett sjukt barn så vi fick ändra tiden tills på måndag, men distriktsköterskan kom och även om mamma var lite motvillig så tror jag att det kommer att funka. Det blir väl en omställning nu i början att någon annan ska dela HENNES medicin, men om ett par veckor tror jag inte att hon tänker på det mer. Själv tycker jag att det känns jätteskönt att slippa det ansvaret. Jag har känt mig lite stressad över att jag måste fara till mamma vissa dagar pga medicinen. Det är så mycket annat också så att slippa en del känns jättebra. Nu gäller det bara att vi också får igång hemtjänsten på ett smidigt sätt så att inte medicinen bara delas utan att någon verkligen kollar varje dag att den tas samt att någon tittar till mamma dagligen. Men som sagt, små steg i taget...

I övrigt så kan jag meddela att våran yngsta son, F, har åkt på vinterkräksjukan... På sportlovet låg vi alla i flunsan så vad kan man annars räkna med än att åka på kräksjuka på påsklovet?!? Det känns lite surt och med tanke på vad mammasjuk han var i går så är det bara en tidsfråga innan jag också ligger och kramar toaletten :( Grannen har legat i vinterkräksjukan i två omgångar nu de senaste veckorna så jag räknar kallt med att alla i familjen åker dit. Huuuu.... Det är en liten, liten del av mig som hoppas på att jag står på tur. Om jag liks ska åka dit så vill jag inte gå här på att vänta, även om jag givetvis hoppas på att jag klarar mig helt :) Oftast blir man ju sjuk på natten och låter jag bli att sova kanske jag klarar mig :)

Vi ses!

Det här med att vara anhörig till en demenssjuk person är inte lätt. Det säjs ju att det är "anhörigas sjukdom" och ju mer som händer desto mer förstår jag på riktigt vad det innebär. Det händer visserligen saker mest hela tiden och nu det senaste är att jag känner att jag bryter ett förtroende och det är skitjobbigt. Det är så djup inpräntat i en att om man har lovat något så håller man det, samtidigt som om någon har sagt något i förtroende så ser man till att inte föra det vidare. Men har man en demenssjuk anhörig så måste man gå lite över dessa gränser och det är inte lätt... En sak var bl a vid utredningens början att mamma ville verkligen inte att nån skulle få reda på att hon kanske var dement. Vi skulle absolut inte få säja det tex till hennes syskon. Problemet är bara att alla runt mamma har ju märkt att något inte står rätt till så när de då ringer mig och frågar så kan jag inte ljuga. Visst förstår jag mamma att hon inte vill att någon ska veta, men jag tror ändå att det hjälper henne mer att berätta för omgivningen hur det ligger till. Om inte annat för att öka förståelsen... Jag tänker även med vänner som hon tidigare har haft mycket att göra med men som hon på senare år dragit sig undan (säker pga. sjukdomen) vill få en chans att hinna hälsa på eller ringa innan hon blir alltför dålig. Jag försöker inbilla mitt samvete att jag gör rätt, men gör jag verkligen det???

Nästa grej är att jag nu jobbar på att få igång lite hemtjänst. Det vill hon absolut inte ha eftersom hon "inte är sjuk", men i och med att vi barn bor några mil bort har vi ingen möjlighet att ha en naturlig daglig tillsyn av henne. Hon behöver egentligen rätt mycket hjälp  men vi måste börja mjukt för att ens ha en chans att få det att funka. Det är ju också nåt som jag har "gjort bakom hennes rygg" och allt det här känns så fel, fel, fel!!! Hon vill inte, men det är nu en förutsättning för att hon ska kunna bo hemma så länge som möjligt. Problemet är ju bara att mamma inte ser det så... Jag har en känsla av att det här med hemtjänst kommer att bli en svår bit, men jag hoppas att vi får det att funka tillslut. Risken är annars att vi alla bränner ut oss innan det här är över.

Jag räknar med att det blir en lång dag i morgon. Förts kommer distriktsökterskan till mamma för att dela medicin (första gången) och sen kommer biståndsbedömmaren från kommunen ang. hemtjänst. Det kommer inte bli kul, men samtidigt är det skönt att bollen är i rullning igen.