Maskrosblomman

Maskrosblomman

tisdag 15 oktober 2013

Godis till fåglarna



Vad roligt det är att få paket, även om det är grejer som man själv har beställt och man vet vad man ska få. Nu har jag fått hem det jag beställde från vivara.se och det uppfyllde absolut mina förväntningar. Det tog en vecka från att jag la beställningen till att jag hade det hemma och det är alltid ett plus. Lite smått och gott var det till fåglarna och jag har redan sett att energiblocken är mycket populär. I går satte jag ut en jordnötssmörsburk och den har jag inte hunnit kolla om den har blivit provsmakad. De sitter en bit ifrån alla annan fågelmat så det tar säkert någon dag innan dom har fått nys på läckerheten...:) Det är kul att testa lite annorlunda fågelmat som inte finns att köpa överallt.  Frön, nötter och talgbollar går ju att få tag på i alla affärer under vinterhalvåret, men annat är det med sånt här godis.
Jag hade även en tanke på att plocka in och torka/frysa rönnbär för att mata fåglarna med, men det har jag fått inse att den iden måste jag lägga åt sidan. Det finns inte ett bär på en enda rönn vad jag kan se... Är det den extremt varma försommaren det beror på? Ska man vara skrockfull och tro bondepraktikan så lär det inte bli någon vinter. Väntas det en hård vinter med kyla och mycket snö säjs rönnen ge mycket bär så att fåglarna ska klara sig. Nu när det inte finns ett bär borde vi i så fall få en vinter utan snö och kyla. Kylan kan jag klara mig utan, men en vinter utan/lite snö känns lite tråkigt.... Tja vi får väl se hur det blir.



fredag 11 oktober 2013

Somnat in...

Nu har hon äntligen (får man skriva så???) somnat in, söta lilla farmor Elsa. Hon kämpade på och stretade emot länge innan hon tillslut somnade in... Hon var långt gången in i sin demens och åldern värkte ont i hennes kropp. Under de senaste månaderna har hon inte känt igen oss anhöriga och även om man har suttit och hållit hennes hand har hon ropat på hjälp. Att hon nu har fått somna in känns skönt för hennes skull. Att bli så här borta var det sista hon ville och kanske också det svåraste som anhörig att se...
Jag vill tro att hon nu har kommit till en bättre plats, utan både smärta och ångest, där hennes make och son väntade på henne.

Kram till er!

onsdag 2 oktober 2013

För någon vecka skrev jag och var så glad över att helvetetsåret2013 snart var över och att det var så skönt att det jobbiga hade börjat vända och det såg hoppfullt ut. Det var säkert på grund av det som min sambos farmor hastigt blev sämre och nu befinner sig i livets slutskede... Hon har visserligen varit sjuk länge och börjar närma sig 90 år men ändå blir det jobbigt när det väl händer. Värst är det naturligtvis för min sambo som har tagit störst ansvar för farmor Elsa under många år, men också pga. att hans egen pappa hastigt och helt oväntat dog vid jul ifjol och där sorgen av naturliga själ fortfarande inte helt är bearbetad. Det här hör ju till livets gång men ändå känns det så svårt...