Nu har hon äntligen (får man skriva så???) somnat in, söta lilla farmor Elsa. Hon kämpade på och stretade emot länge innan hon tillslut somnade in... Hon var långt gången in i sin demens och åldern värkte ont i hennes kropp. Under de senaste månaderna har hon inte känt igen oss anhöriga och även om man har suttit och hållit hennes hand har hon ropat på hjälp. Att hon nu har fått somna in känns skönt för hennes skull. Att bli så här borta var det sista hon ville och kanske också det svåraste som anhörig att se...
Jag vill tro att hon nu har kommit till en bättre plats, utan både smärta och ångest, där hennes make och son väntade på henne.
Kram till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar