För någon vecka skrev jag och var så glad över att helvetetsåret2013 snart var över och att det var så skönt att det jobbiga hade börjat vända och det såg hoppfullt ut. Det var säkert på grund av det som min sambos farmor hastigt blev sämre och nu befinner sig i livets slutskede... Hon har visserligen varit sjuk länge och börjar närma sig 90 år men ändå blir det jobbigt när det väl händer. Värst är det naturligtvis för min sambo som har tagit störst ansvar för farmor Elsa under många år, men också pga. att hans egen pappa hastigt och helt oväntat dog vid jul ifjol och där sorgen av naturliga själ fortfarande inte helt är bearbetad. Det här hör ju till livets gång men ändå känns det så svårt...