Äntligen påsklov!!! Åh vad vi har längtat och åh vad jag tycker att det ska bli skönt med lite extra ledighet även om det bara är över helgen. Jag har verkligen sett fram emot det här och var lycklig i hela maggropen när jag gick ut från jobbet. Att det är strålande som och fågelkvitter ute gör ju inte heller saken sämre :) I år kommer vi bara att vara hemma och göra dagsutflykter med skotern och grilla korv/hamburgare/varma mackor och bara må gott. Dessutom kommer syrran och hennes fina familj på middag och då blir det premiär för årets första riktiga grillmiddag. Mumma!!!

Men först ska ju helgen självklart börja med en resa till Blåkulla :) Hoppas att vi ses!!!

KRAM!

Glad Påsk!

Hejsan!

 

Idag slog jag på stort och påskpyntade.... Visst blev det fint?

 

 

Jag är helt ärligt inte så mycket för det här med att pynta till påsk. Oftast är vi uppe i våran stuga under påskhelgen och eftersom vi först måste köra 18 mil med bil och sen 1 mil på skoter så drar jag inte med mig så mycket i onödan. Lite fjädrar och så i bästa fall, men när går gränsen :) T tycket att det såg lite magert ut med påskpyntet så hon tog kniven och drog ut till skogs och kon strax hem med lite ris som hon nu håller på att klä i olika fjädrar. Klockan är lite mycket nu eftersom hon ska till skolan i morgon men vi får måla lite ägg och hänga upp där också nu när vi blir lediga.

Det ska bli riktigt skönt med påskhelgen och 4 dagars ledighet. Jag känner att det behövs...Det har varit lite rörigt både på jobbet och med mamma så lite tid i solen med familjen i all stillhet är precis vad som behövs <3

GLAD PÅSK och var RÄDD OM VARANDRA!!!!

Ny familjemedlem, eller?

Titta in våran nya älskling!!! Visst är hon söt?!?

 

 

Synd bara att hon är av plast... Jag var förbi på Blomsterlandet förra veckan medans barnen tränade och fick syn på denna söting och kunde bara inte låta bli... Jag tänkte att det skulle bli perfekt att ha på bron i sommar bredvid en blomkruka eller nåt. När jag kom hem la jag den på en filt för att det skulle se lite mysigare ut och barnen trodde verkligen att det låg en riktigt katt där. Stackarns F gick fram för att klappa den men hoppade säkert en halvmeter upp i luften när han kände att den var av plast. Stackarn blev livrädd och jag kände mig som en ond mamma som lurades så :(

I övrigt rullar livet på. Helgen började med en skolfest för barnen där det var full ös. Jag var med och hjälpte till och det var full fart hela kvällen. På lördagen vaknade jag av "baksmälla" och är nog rätt ensam om att åka på baksmälla efter en nykter fest med låg-och mellanstadiebarn :) Gissar på att vätskebrist var en av orsakerna och lite resorb lindrade huvudvärken rätt bra.  Lördagen blev sen bra med både strålande sol och på eftermiddan ne waza-cup för twinsen. Det gick superbra och båda två tog medalj och de var så nöjda. Söndagen tillbringade vi ute i skogen vid en grusgrop där barnen kunde åka bob och skrana och vi grillade och mådde prima. Mars är nog den bästa månaden trots allt. Ofta väldigt bra väder och det känns som det trots allt finns hopp om livet :)

Ha dé!

Alzheimers

Alzheimers är - ursäkta min franska - men en jäkla sjukdom... Fullständigt skoningslös!!! Min mamma, som är nyfyllda 61 år, har sedan i december utredds för demenssjukdom och den 12/2 fick vi diagnosen. Vi har egentligen vetat det ett tag och konstigt nog kändes det skönt att få det bekräftat även om vi hade hoppas att det var något typ av hjärntumör eller stroke som var orsaken. Men utifrån att vi har en diagnos så är det mycket enklare att sätta in rätt hjälp och stötta henne på rätt sätt. Problemet är däremot att hon inte alls har någon som helst typ av sjukdomsinsikt och har under utredningens gång varit väldigt upprörd över att hon tex inte får köra bil, men även över alla läkarbesök och undersökningar som hon inte har förstått varför det har varit nödvändigt för... När vi nu fick beskedet blev hon förstås väldigt ledsen, men mest över att körkortet rycker. Nu har det gått lite drygt en månad och i fredags fick hon brev från transportstyrelsen och i och med det gick hela världen sönder... Där stod det bla att hon har Alzheimers och det hade hon ju förstås glömt så det var som att få beskedet via post. Tänk så hemskt... Inte var det konstigt att hon blev fullständigt förtvivlad. Hela dagen satt hon och grät tills hon förmådde sig att ringa mig och det var ju bara att kasta sig iväg till henne och ge henne en jättekram. Det är så otroligt svårt att stå på sidan om och se in i ögonen på en vilsen själ och inte kunna hjälpa så att allt blir bra. Jag tröstade henne så gott det gick, men inte är det lätt...
Det har varit en fruktansvärt jobbig tid, men ändå kan jag ju bara gissa mig till hur mamma måste ha känt det när minnet började svikta. Inte är det konstigt att hon har varit nedstämd. Att hon nu saknar sjukdomsinsikt är kanske för hennes egen skull bra... Vem vet?
Min mormor, morfar och farfar fick också Alzheimers, men det har inte varit jobbigt på samma sätt även om dom stod mig nära. Men är man mitt mellan 90-100 år så är det lättare att acceptera. Det hör liksom till livets gång, men inte som i mammas fall att hon är 61 när hon får diagnosen. Dessvärre känns det också som att sjukdomsförloppet går väldigt fort. Bara de sista månaderna har det hänt mycket, men jag hoppas att det stabiliserar sig snart. Just nu ligger hennes MMT på 17/30 vilket innehar medelsvår demens. Hon behöver en hel del hjälp i hemmet, men eftersom hon har varit så upprörd och stressad nu under utredningens gång så har vi tagit det lugnt med att sätta i hemtjänst. Hon behöver lite lugn och ro innan vi tar nya tag. Det innebär att vi syskon försöker fara till henne så fort vi har möjlighet för att hjälpa till med handling, städ, tvätt mm som hon nu inte klarar av själv. Maten är också ett bekymmer och just nu lever hon mest på kall kost som vi lägger upp på tallrikar i kylskåpet. Även om vi skriver lappat på tallriken att det ska värmas i mikron si och så länge så tror jag ändå att hon äter den kall. Det är jobbigt att se, men som sagt, vi tar ett nytt andetag och ta nya tag men i hennes hastighet. Man kan ju trots allt inte bara gå in och köra över hur som helst. Lite fingertoppskänsla måste man ha för annars blir det tvärstopp....

Nu hoppas  jag bara att det inte kommer fler jobbiga brev på posten...

KRAM!!!

Bulldog

Idag har T varit på provfilmning för barnprogrammet Bulldog. Herre Gud vad modig hon är. Jag har lite att lära mig av henne känner jag :) Visst var hon lite nervös, men klarade det riktigt bra. I år har det varit 2 500 barn som har sökt om att få vara med i Bulldog och 100 av dem har blivit kallade till provfilmning. Nu hoppas jag bara för T:s skull ett det går hela vägen :)

Det känns så otroligt bra att det är fredag idag och hela helgen ligger framför oss. Peppar, peppar så är vi alla friska nu (första dagen på en månad) och jag hoppas att det får fortsätta så. En helg ute i solskenet med finaste familjen är precis vad jag skulle behöva nu. Hoppas bara att det blir av och att vädret håller i sig.

Det känns bra med det här med bloggen. Nu gäller det bara att lära sig allt :)

Ha det gott!

Testar

Hej på er!

Har länge funderat till höger och vänster om att skaffa mig en blogg, och nu har jag äntligen kommit till skott :) Spännande men vi får se hur det går. Jag känner mig lite ovan och klumpig, men gör ändå ett försök och hoppas att det går vägen :)
Här kommer jag att printa ner mina tankar om både stort och smått. Mycket kommer att handla om mina hobbys men en hel del även om min mamma som vi nyligen fått veta har alzimers och där jag känner att jag har ett behov av att skriva av mig för att orka med, lätta på trycket liksom..
Även om jag mest bara skriver för min egen skull så hoppas jag ändå att du som kanske läser här kommer att trivas och tittar in igen :)

Kram!