Igår var jag och hälsade på mamma och hjälpte henne med lite smått och gott. Lite handling, lite tvätt, räkningar osv, det gamla vanliga helt enkelt... Vi har som fått rutin på det här nu och hon tycker nog att det är rätt skönt att få hjälp. Tidigare blev hon stressad och kunde inte sitta still och sprang upp och ner, fram och tillbaka. Det tog rätt mycket energi både för henne och för oss som var där. Men nu tycker hon nog att det är skönt att vi har tagit över lite av ansvaret och hon har börjat släppa taget.
För lite drygt en månad sedan började hon även medicineras för minnet. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad medicinen heter, men det är ingen bromsmedicin och inget som botar men det stärker upp det friska i hjärnan. Läkaren sa att det kunde ta upp till 9 månader innan man ser om det blir resultat, men jag tycker att redan efter en vecka så var det skillnad och nu efter en månad en stor skillnad. Hon har på nåt vis blivit mycket klarare och dimman har lättat. Jag vet att jag tänkte i mars-april att hon inte har så lång tid kvar hemma och att vi snart skulle måsta söka nytt boende. Hon var sååå vilsen i sitt eget huvud... Men nu är hon piggare och gladare än på mycket länge. Visst ser och märker man att mycket fattas, men hon är mycket mer närvarande och igår när vi tex var på affären så hade hon ett "driv" när hon gick. För en månad sedan var man tvungen att gå före och visa vägen annars stod hon bara stilla. Nu gick hon före mig och även om hon tog av vid fel hylla när hon skulle hämta kaffe, mjölk osv så hade hon ändå ett driv i steget. Faktiskt jättekul att se:) Men förutom att hon nu är klarare så är det också så kul att se vad glad hon är. Just den biten att hon har varit så ledsen och nerstämd tycker jag nästan har varit det värsta... Idag ska hon tex fara på en kusinträff, det hade hon aldrig gjort för en månad sedan. Så himla kul att medicinen har gett ett så gott resultat. Det hade vi aldrig vågat hoppats på :)
KRAM!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar