Hallåj :-)

Ja, det var ju inte riktigt igår jag skrev sist :-) Har haft en period då bloggandet har kommit långt ner på min "att-göra-lista" . Det började egentligen för ett par år sedan att jag på allvar kände att hälsan inte var på topp. Extrem trötthet och en diffus värk som kommer och går utan tillsynes utan orsak. Nu är jag ju en sån typ av människa som gör det mesta för att undvika läkaren. Bortförklaringar och förnekelse är några av mina mellannamn :)
Under hösten har jag åkt på ett par rejäla ryggskott,  värst var det som kom veckan innan jul och hade det inte varit för min fina sambo som hjälpte mig så hade jag varit tvungen att ta ambulans till sjukhus. Men det läkte ut och äntligen såg det ut att vända. Men så en morgon i januari så vaknade jag med en tinnitus på mitt högra öra från jordens mörkaste inre. Bara nån timme senare så hade all hörsel försvunnit  på det örat samtidigt som jag fick yrsel, känselbortfall och fyllnadskänsla i örat. Min tanke var att jag kanske fått en vaxpropp så när jag kom hem från jobbet så testade jag revaxör under hela kvällen, vilket inte gav något resultat.
Morgonen efter när jag fortfarande hade samma problem fick jag tid på vårdcentralen. Där konstaterades att örat såg friskt och fint ut och att det inte fanns någon vaxpropp, däremot hörde jag absolut ingenting. Det blev en akutremiss på öron-näsa-halskliniken och där fick jag diagnosen  sudden deafness ( plötslig dövhet ).
Det är tydligen en ovanlig öronsjukdom som sitter i hörselnerven som gör att man på mycket kort tid tappar hela eller större delen av hörseln. 1/3 förblir döv, 1/3 bli bättre men med en bestående hörselskada och 1/3 blir helt bra, men det tar mellan 6 till 12 månader innan man kan se åt vilket håll det lutar.
Det finns många olika orsaker till sudden deafness,  men med min sjukdomshistorik så lutar det åt borellia. Har ätit antibiotika och har blivit piggare i kroppen och jag har fått tillbaka små delar av hörseln, men det är långt ifrån bra. Tinnitus har jag hela tiden, dygnet runt, även om jag tycker att det har blivit lite bättre sedan det började släppa in lite ljud i örat. Däremot är jag väldigt ljudkänslig och ostadig. Jag får även "anfall" då både tinnitus och yrsel blir kraftigt försämrad så gott som varje eftermiddag/kväll.
Just nu försöker jag att lära mig leva med denna nya sjukdom. Vissa dagar går bättre, men ibland sprutar tårarna och det känns som att det inte aldrig kommer att kännas bra igen. Det som är värst är inte det jag inte hör utan snarare det jag hör. Ljuden som örat släpper in är inte rena ljud utan det låter mer som plåtskrammel vilket inte är så behagligt. Dessutom är det tinnitus dygnet runt, aldrig är det en lugn stund. Har hört att man kan lära sig leva med detta oväsen och men när det är som värst är det svårt att förstå, men mycket har nog med tid att göra. Än är det en ny sjukdom för mig och allt tar ju tid att lära sig att leva med och framförallt att acceptera. Att hela tiden ha brus, tjut och gnissel tröttar ut hjärnan rejält och det går inte att stänga av...

Men allt är inte nattsvart :-) Vissa dagar känns helt okej. Jag har till och med börjat uppskatta vissa tinnitusljud, det är de ljud som är minst jobbiga. Eftersom det aldrig blir tyst så måste jag hitta tillfällen av lättnad då hjärnan inte går på högvarv. Annars kommer jag att tappa förståndet :-) Tinnitus är aldrig roligt, men det finns ju olika grader i helvetet så att säja ;)

I och med det här så har jag även blivit väldigt känslig för stress, tål ingenting just nu. Jag kan inte annat än undra hur mycket stress i grunden är boven i dramat. De senaste åren har varit väldigt tuff känslomässigt samtidigt som det har varit mycket på jobbet. Mammas sjukdom, min svärfars bortgång, tre barn med dyslexi och övrigt strul runt skolan osv. Vad som egentligen är hönan och ägget i denna kråksång är svårt att veta, men det jag har lärt mig är hur viktigt det är att trycka på pausknappen :-)

Nu har barnen snart påsklov och vi har tagit ledigt för att vara i stugan hela veckan. Det är verkligen att trycka på pausknappen :-)  Ingen internet eller telefoner som ringer, bara vi och tystnaden. Livskvalitet!!!